Isa, Meya & jag

I morse tvivlade jag starkt på min potential som hundägare och Meyas potential till att växa upp och bli en hund! Mitt morgonhumör innan jag fått i mig frukost är inte det bästa, och det vet jag mycket väl. Trots detta fick jag för mig att ta med båda hundarna på en liten promenad runt Storegården för att jag sedan bara skulle kunna äta och ge mig av till gymmet, någonting jag aldrig mer kommer göra om! (både för min egen och för hundarnas skull!) För det första kan Meya inte gå i koppel när Isa är med och mitt humör började gå utför redan där. Okej, tänkte jag jag släpper henne istället och gjorde det. Inte bra alls. Hon sprang raka vägen mot ett äppelträd, hittade ett äpple och sedan var det bara lögn att få tag i henne. Hon sprang runt och retades med äpplet i munnen och jag blev mer och mer frustrerad. Det värsta är att jag vet att hon är helt galen i äpplen just nu och nu så här i efterhand fattar jag inte varför jag inte har lina på henne när vi är ute. Det är så lätt att vara efterklok! Gahhh jag blir tokig! Jag åkte till gymmet och tränade bort min frustration och när jag kom hem var jag på ett mycket bättre humör. Då tog jag med Meya ut på baksidan och tränade lite koncentration och lite inkallning och då gick det bra! Isa ligger inne hos Rille och sover...hon kom inte ens ut och hälsade på mig när jag kom hem från gymmet. Humpf!

Igår var vi på Aspö med hundkursen och då skötte hon sig ganska bra, även om hon fick sina stolleryck ibland och har lite svårt att koncentrera sig på mig!

Nu ska jag äta lite och göra mig iordning för klockan 13:00 börjar min instruktörsutbildning!