Isa, Meya & jag

Det närmar sig DM-start och därför tog jag med hundarna till Billinge BK på den allmänna träningen igår efter jobbet. Hur mycket jag än vill kan jag bara inte förstå hur Isa kan vara så alert. Det verkar som att hon fått ny kraft sedan jag fick hem lilla Meya...som förresten inte är så liten längre. Allt bärande i trapporna börjar faktiskt kännas i ryggen så smått. Men i alla fall, hade jag varit hund och största delen av mig vakna tid haft en liten Meya hängandes i ena örat hade jag varit ganska så trött och inte så pigg på träning. Verkar som det är tvärtom för hundar. Isa har energi som aldrig förr. Vi började med några varv på agilitybanan och övergick sedan till lydnaden. Vi tränade vänstersvängar och lite apportering. Det lilla träningspasset avslutades med två apporteringar med dummie på jättelångt håll och Isa gallopperade hela vägen ut och hela vägen in till mig båda gångerna!


Meya fick komma ut en stund emellan agilityn och lydnaden för lite social träning i koppel. Det där med koppelträningen går väl sisådär. Ena stunden går hon jättefint och sedan helt plötsligt får hon världens ryck och ska bita och dra. Sedan går hon fint en stund till för att sedan upprepa bitandet och så håller det på. Det går dock allt längre tid mellan rycken men ändå....Nej, det är bara att träna på=)


Meya spanar in Katarina med sin rottis Siri

Det var så himlans fint väder ute så jag gick en sväng med Isa i skogen kring Brona efter att både Meya och Isa fått leka av sig lite på ängen. Jag stod som vanligt med andan i halsen...

...som ni kanske förstår av bilden ovan...