Isa, Meya & jag

Det finns ingenting bättre än att spendera en stund i skogen med hundarna. Jag blir helt lyrisk av den friska luften och det är så kul att se att hundarna har kul!
Igår var jag och hundarna vid Fjället (eller typ vid Fjället) en bit utanför Skövde tillsammans med spårkursgruppen. Till en början var det riktigt behagligt väder ute, ingen sol men det var liksom varmt som det inte varit tidigare i år. Våren är på väg! Vi blev alla tilldelade var sin plats där vi skulle påbörja spåret, som igår skulle vara ca 200 meter långt och gå som en fiskekrok. Jag la första belöningen (boll med snöre) efter ca 50 meter, andra belöningen (en vittringspinne) efter ytterligare 50 meter sedan kom böjen och jag avslutade med att lägga en snusdosa med köttbullar i. Klart! Innan vi gick spåret som fick ligga i 40 min gjorde vi en uppletsruta, vilket Isa tycker är jättekul!
Hur gick nu spåret då? Jo Isa och hennes nos var på topp och hon spårade hela vägen utan problem, men allra bäst gick det mellan belöning ett och två. Vi avslutade kurstillfället med att i spöregn låta alla hundarna i tur och ordning göra varsitt sök i en ruta.
Meya fick komma ut från bilen ett par gånger och känna på skogsluften. Däremellan låg hon snällt och tyst i bilen. Hon fick bland annat träffa den lille bruna cocker spanieln Dexter. En superhärlig liten krabat som hälsade på Meya lite så där lagom. Perfekt träna hundträffshund=)
Jag var tvungen att gå en kvart tidigare från kursen eftersom jag faktiskt jobbade extra igår kväll, dvs jag smet inte iväg från regnet! Tur att det var lugnt på avdelningen för jag var helt slut!
Tror jag slocknade på några minuter när jag väl kommit hem.
Tyvärr blev det inga bilder från kurstillfället. hade fullt upp att hålla reda på hundar, linor, koppel och allt annat.

Idag kunde jag flexa från jobbet vid 14. Tack alla snälla arbetskamrater, det gjorde min dag! Detta eftersom jag hann iväg med bilen till verkstaden innan jag skulle iväg på min och Meyas första jaktgoldenträff i Våmb. Bilen ja. Den har skramlat och hållit på i ett par veckor men de sista dagarna har det låtit som hela motorn skulle ramla ur. Väl på verkstaden kom de tillslut fram till att det var en sten som fastnat vid däcket någonstans. Pinsamt? Inte alls, jag är ju tjej och helt okunnig om allt som har med bilar att göra. Stenen är i alla fall borta nu och likaså skramlet OCH jag behövde inte ens betala för jobbet:)
Jag åkte nöjd och glad hem, packade hundar och matsäck och begav mig av till Våmbs ängar där goldenfolket väntade. Vi blev inte så många men det var himla givande ändå. Meya fick bra med passitivitetsträning och Isa fick vara med och apportera lite. Till min stora förvåning hämtade hon apporterna utan problem. Inget strul vid upptaget och inget spring iväg och retas med dem. Duktig hund!

Isa i väntan på apportering

Meya spanar in apportörerna


När jag väl lyckades ta mig och hundarna till bilen, för det är inte lätt med två överpeppade hundar i koppel som drar år varsitt håll, satte jag mig i solen och bara njöt av mitt kaffe och min macka jag hade med mig. När jag kom hem upptäckte jag till min stora förskräckelse att jag glömt mitt bästa retriverkoppel någonstans. Bara att lämna Meya hemma och köra tillbaka till Våmb, och där på ängen låg det! Phu. Jag och Isa strosade sedan runt en timme i skogen omkring=) Underbart!
Nu ska jag bara ge Meya lite mat, ta en dusch, borsta bissarna och sedan somna gott...
Pepp för jobb imorgon?...Nja inte så värst men vad gör man inte för att skrapa ihop sitt levebröd?