Isa, Meya & jag

Balkongen är underbar efter en dag på jobbet, eller balkongen är visserligen alltid underbar men desto mer en dag som denna för idag har ingen på jobbet suttit många minuter! Det har banne mig varit att göra hela tiden och ändå kändes det som jag inte gjort ett skit när jag gick hem. Ingen ordentlig rast fick vi ens! Det är inte klokt vad man utsätter sig själv och inte minst patienterna för egentligen? Ovärt med stort O! Det värsta är att man känner sig så otillräcklig. "Du får vänta en liten stund" måste vara en av de vanligaste fraserna som används i sjukvårdspersonal/patientkonversationer, vilket på sjukhusspråk lite enkelt kan översättas till: "du får vänta ett par timmar" (typ). Det är inte klokt! Känns som om det fortsätter så här kommer den svenska sjukvården gå under! Jag är inte alls bitter idag:-P. En anledning till min frustration är att jag har förbannat ont i min höft, vilket jag haft sedan en vecka tillbaka och det blir ju inte direkt bättre av en dag av spring i en sjukhuskorridor med hårda golv! Nä, karriärbyte står högt upp på önskelistan just nu!

Tur för mig att jag har två små guldklimpar att komma hem till efter jobbet, utan dem vet jag inte vad jag hade gjort!? Jag har sagt det förr men säger det igen: En blöt hundpuss piggar alltid upp=)

Nu ska jag städa iordning lite här hemma!

Peppad för jobb imorgon...NOT!