Isa, Meya & jag

Igår eftermiddag klämde Meya till min (och hennes) stora förskräckelse sin lilla baktass under en köksstol. Snacka om att hundar ibland kan ge oss människor fruktansvärt magont! Så typiskt mig också att se det värsta tänkbara av det hela....ett svart hål! Jag klämde och kände och klämde och kände men hon var helt oberörd. Efter lite stöd av Meyas uppfödare via en facebookkonversation (vad vore världen utan Facebook?!) kunde jag tillslut släppa tanken på att Meya skulle behöva fortsätta sitt liv som en hund på tre ben. TACK!