Isa, Meya & jag

Jag har funderat lite nu och det måste vara så att jag sovit otroligt hårt och gott i natt att jag faktiskt inte hörde Meya när hon vaknade och försökte väcka mig. Så måste det bara vara! Överanalysering på hög nivå (igen!) men jag kan inte riktigt förstå det själv att jag faktiskt sovit en hel natt. Skönt! Jag känner mig så fruktansvärt pigg trots att jag jobbat hela dagen (och jag kan säga från hela mitt hjärta att det faktiskt varit att göra på jobbet hela dagen). Det är nästan lite läskigt att vara så här pigg men jag klagar naturligtvis inte. Tvärtom! Jag har tagit mycket väl tillvara på energin.

Bland annat med en promenad med Isa runt Aspö och Karstorp i världens busväder och en träningsrunda med Meya runt Storegården. "Strunta i alla andra och tyck bara om matteövningar" på schemat idag, vilket inte alla mina grannar verkar uppskatta. Jag fick nämligen en liten knäpp på näsan om att jag var en trist och tråkig matte som inte lät Meya få hälsa på dem och de tyckte verkligen jättesynd om henne. Jag måste säga att det är lite besvärligt ibland med människor som inte förstår sig på min strategi vad det gäller hundträning. Jag står fast besluten om att det i det långa loppet lönar sig att redan från början lära henne att andra människor faktiskt är ganska trista. Nu är det inte så att Meya aldrig får hälsa på andra människor men jag tycker det är viktigt att hon faktiskt hellre vill vara mig nära än att springa runt och hälsa på främlingar. Resultatet av dagens träning blev i alla fall att vi gick förbi fyra människor (alla män för er som är intresserade) förutom mina två grannar som var en kvinna och en man och hon var inte direkt intresserad av att hälsa på någon av dem. Nepp, Meya kom så snällt till mig och fick lite kel och gos och en godbit istället:-P. Duktig hund. Glad matte.