Isa, Meya & jag

Ja, nu under eftermiddagen diskuterade jag och Richard situationen i Japan över varsin semla. Det är verkligen helt obegripligt det som händer där just nu och man får sig en liten tankeställare om att man verkligen bör uppskatta det man har.

Semlemums=)

Som till exempel att våren med stormsteg. Den första patienten jag träffade idag berättade att han faktiskt hade hört en lärka på morgonen. Vårtecken om något! När jag och Richard hade fikat färdigt tog jag med mig Isa på en promenad runt Karstorp och Aspö. Det är helt underbart att se att större delen av marken nu är fri från snö. Det märks också på Isa att hon också tycker det är skönt att vintern snart är över. Hon har liksom en annan glöd nu än vad hon haft på hela vintern. Spring i benen, och det är ju så jag vill ha min gamle Isa=)


Mer barmark än snö

Nu ska Richard inte jobba mer på ett par dagar och det betyder att jag kan sova lite längre imorgon. De två senaste dagarna har jag gått upp klockan 5 för att hinna med mig själv och hundarna på morgonen och ändå har jag åkt iväg senare än vanligt bara för att komma till jobbet lagom tills Richard slutar så han kan ta bilen hem till hundarna igen. Snacka om planering. Men det går bra att lämna dem ensamma den korta stunden. Meya har också börjat få vara helt ensam små korta stunder för hon kan ju liksom inte ränka med att Isa alltid kan hålla henne sällskap och det går faktiskt riktigt bra. Hon gnäller lite en stund men sedan verkar det som att hon går och lägger sig. En annan rolig grej med Meya är att hon inte längre springer i väg med alla saker hon tar i mun utan hon vill liksom komma med dem till mig=) Hon är så himla go när hon gör det (går inte att beskriva med ord=)  


Isa med vårkänslor

Nu blir det köttfärs och spaghetti och "Sveriges mästerkock"